Gavin Lake den 15 augusti!
På väg till Horsefly och Gavin Lake Forest Camp!
Avsked kan vara jobbiga på många sätt men avskedet av Marianne och Guliana känns på något sätt bra.
Bra för jag har mött vänner och släkt som jag vet att jag kommer att ha resten av mitt liv. Jag vet att jag kommer att se Marianne igen antingen i Sverige eller här i BC igen. Guliana kommer att komma till Sverige och studera om något år så då kommer vi i familjen Berghagen få rå om denna underbara tjej. Hon och hennes syster Francesca och pappa Rodolfo eller ”Rod” som han på Kanadensiskt vis kallas, kom rakt in i mitt hjärta. Lisa, min kusin i Seattle är helt underbar också och jag känner hur väl hela min släkt i Kanada vill mig och min familj.
Gästfriheten hos Marianne visste inga gränser och hon är verkligen en ”hard working woman” som ser till att all ”bastjänst” fungerar på bästa sätt. Att ha ett stort hus under byggnation i Victoria, att ha mer eller mindre tre större gårdar i Smithers (12 timmars resa emellan) samt en familj att sköta, ja det är en bragd och jag är så stolt att få vara hennes kusin!
Tänk att ha ett stort hos i Skåne samt tre gårdar i Umeå och mestadels åka bil emellan då kommer saker i sitt perspektiv.
Jag startar min resa tidigt för det är c:a 6 timmar ner till Gavin Lake men efter 30 km, i Huston, BC, står en vägvisare med en skylt ”de tour” och ger en karta till alla som passerar. När vi närmar oss Huston blir vi omdirigerade till en ”alternativ väg” då skogsbranden i Huston gör att riksvägen är stängd.
Tittar på kartan och följer bilarna in på vägen, läser lite slött om ”gravel road” och ”pilot” men tänker inte så mycket på det.
Men det är verkligen en ”gravelroad” eller ”dirtroad” eller som vi säger på svenska ”grusväg”. Nu går det upp för mig att det är denna vi skall köra på i 200 km och hastigheten kommer sällan upp över 50 km då vi möter stora timmer bilar samt att vi har fått en MC längst fram som ”håller farten”.
MCn är gul och han ligger mitt i vägen så jag tror i början att det är nog ”väg piloten” som skall hjälpa oss fram.
Det är en 5-6 bilar före och kön bakom börja byggas på. Ingen kör om för det går inte på denna grusväg. Men efter ett tag förstår jag att detta bra är en vanlig MC och killen som kör är rädd för att vurpa. Istället för att köra in och släppa förbi oss så kryper han fram mellan 40-50 och ibland gör han ett stopp för att torka bort dam på sina glasögon.
Efter c:a 1 timme är vi framme vid det stället grusvägen blir så smal så där går det bara köra en fil åt gången. Vi blir stående där ytterligare en 45 minuter och jag börjar prata med framförvarande bilar som legat efter MC och jag är inte den enda som är ”smått” irriterad över att inte MCn flyttade sig. Han körde sedan förbi den väntande kön så honom såg vi inte mer.
Har en trevlig stund med två par Kanadensare från Prince Rupert som berättar om den stora skogsbranden och igen, sitt stora intresse för Sverige. Vi står verkligen högt i kurs i detta land och det är så kul.
Nu kommer väg piloten med mötande trafik och efter ett tag så börjar ”tåget” rulla. Mängder av bilar har samlats så vi kör på den enfiliga vägen i 15 km genom slingrande vägar och ödsligt skogslandskap. Plötsligt ser jag en svartbjörn i dikesrenen som mumsar på några bär, hinner inte få fram kameran och han står tålmodigt kvar även fast alla dessa bilar passerar.
Nu börjar jag närma mig avtagsvägen till Gavin Lake Forest Camp och det är ”bara” 45 km på grusväg, det börjar bli sent och jag är trött men sista biten går bra också och jag är framme efter c:a 9 timmar. Mike Tudor möter mig med ett stort välkomnade och visar mig till ”Viksten huset” en mycket trevlig ”cabin” precis vid sjön Gavin Lake och den har allt!
Mike bjuder upp mig till hans hus och jag träffar han fina familj och han berättar att han bott här i 20 år och jobbat med denna camp, ett helt sagolikt ställe för organisationer och skolor som vill komma nära naturen.
Nu hoppar jag i säng och somnar mycket snabbt för imorgon skall jag träffa kusin Joan och vi skall besöka Horsefly Lake och stugan Alberts bror Erik byggde och där de bodde över vintern 1936/37!